Det här med lån och skuldsättning behöver utredas. Jag är i grunden en företagsekonom och tycker att företag och företagsekonomer har en sundare inställning till lån än nationalekonomer och politiker. Det finns dessutom politiskt sprängstoff i lån och skuldsättning.

Den enklaste synen på lån är att man intecknar framtida inkomster för att kunna köpa och förbruka idag. Man frikopplar inkomster från utgifter genom möjligheten att låna.

Inom företagsvärlden lånefinansierar man stora investeringar. De som inte kan göras med löpande inkomster. I redovisningen finns kostnadsposter för ränta och avskrivningar med. I den bästa av världar motsvarar avskrivningarna amorteringen på lånen. Rätt skött är det ett fungerande system som möjliggör investeringar och expansion av verksamheten.

Problemen börjar när man frikopplar skulder och lån från amorteringar och avskrivningar. Man lånar utan avsikt att amortera av skulden. Det är det som författaren till den här artikeln vill. När man ökar skuldsättningen stimuleras ekonomin. När man minskar skuldsättningen stramas ekonomin åt. Hela tanken med Riksbankens räntesättning är just det här. Höja räntan skall minska skuldsättningen genom att lånen blir dyrare.

Men när skulderna blivit stora börjar de i sig själv påverka räntenivån. Det blir ekonomiskt och politiskt svårt att höja räntan eftersom det skulle driva samhället i ekonomiskt kaos. Samhället drabbas av regeln som säjer att den som står i skuld är ofri. För att klara samhället från kollaps drivs räntan nedåt. Vi kan till och med hamna i minusränta. Pengar blir billiga eller till och med gratis. Det här driver på spekulation och bygger tillgångsbubblor.

Låga räntor och spekulation bygger ojämlikhet och orättvisa. Vissa områden och grupper har blivit rika då priset på aktier och fastigheter ökat kraftigt. Andra har inte haft den möjligheten och ojämlikheten har ökat. Det skapar grogrund för politiker med radikala lösningar på problem. Till exempel Trump.

Ett samhälle som är ofritt på grund av överskuldsättning blir statiskt. Det är inte en miljö som möjliggör effektiva åtgärder mot klimat och miljöförstöring. Det finns också ökad risk för en utveckling i totalitär riktning eftersom folkviljan kanske måste tyglas för att ekonomin kräver hårdare tag och styrning.

En del av problemen kanske ligger i att samhället får allt svårare att finansiera sin verksamhet genom skatter. Det är lättast att driva in skatter genom att beskatta arbete. När arbetstillfällena försvinner genom att jordbruket rationaliseras hårt och industrin flyttar utomlands försvinner den produktion och det arbete som varit bas för beskattning. Skall vi finansiera samhällets verksamhet genom ständigt ökande lån måste vi åtminstone veta vad vi gör och hur den här verksamheten utvecklas. Statens överskottsmål var en stabiliserande regel. Vi visste vad vi höll på med. Skall vi låna fritt tappar vi kontrollen och det finns sen ingen plan över hur vi skall återta den.