Han Kang är en av de intressanta författare jag läst. En författare som intresserar sig för det som finns djupare under ytan. Där upplevelsen av händelsen är det viktigaste. Själva händelsen är viktig, men inte det viktigaste. Har nu läst två böcker och båda har lämnat spår. Inte illa.

Läser man om en händelse. En skildring är de tre saker som är betydelsefulla. Dels själva händelsen. sedan har du berättaren eller den som beskriver händelsen och sen den som läser. Slutligen lämnar alltihop en bild och en känsla i huvudet på den som läser. Det är där syntesen finns. En bra berättare eller författare är någon som tillför något som skapar intresse eller en ny vinkel. En som ser det som finns bortom det enkla yttre skenet.

För mej är Han Kang definitivt en sådan författare. Men den syntes, bild eller känsla som är slutprodukten är i hög grad beroende av den som läser och tar till sig berättelsen och beskrivningen.

Det måste vara svårt att vara kritiker. Man jobbar ju med egot som definitionsmässigt måste vara begränsat. Det som är riktigt dåligt är kanske inte så sårt att skilja ut. Men efter det måste det vara i hög grad personligt vad man ser som bra eller dåligt.

Han Kang är så speciell i sitt sätt att berätta. Så där kan det nog skilja mycket i bedömningen. Men för mej är hon en stor författare.