Centerpartiet är Sveriges landsbygdsparti. Storstadspartier rotade i Stockholm finns det gott om i Sverige. Men det är inte Centerpartiets roll. Man måste återfinna sina rötter och det måste återspeglas vid valet av partiledare.

Annie Lööf ställde till det i partiet. Hon ledde partiet mot nyliberalism, i en näst intill extrem riktning. Wokefrågor och minoritetsfrågor stod högt i kurs. Det fanns nog en medvetenhet om att det här kunde skrämma bort landsbygden och landsbygdens väljare. Det försökte man hantera genom att skambelägga alla sympatier med SD. Man ville skrämma missnöjda landsbygdsbor från att lämna partiet och hamna hos SD. Strategin fungerade väl sådär men lämnade en sur eftersmak.

Centerpartiet är ett sargat parti som tappat sin själ. Demirok hade det inte lätt och han lyckades inte heller speciellt bra.

Nu måste Centerpartiet mer beslutsamt visa att man är ett landsbygdsparti. Ett parti för alla människor som lever på landsbygden och i mindre städer. Det finns många frågor som behöver lyftas fram. Centerpartiet har stått för att ”hela Sverige skall leva”.

Man behöver inte i alla frågor markera att SD är avskyvärt. Det räcker att tydligt visa att man är emot all rasism och främlingsfientlighet.

Varför inte välja en Norrlänning som ny partiledare. Torbjörn Fälldin ledde partiet under en period som näst intill var partiets storhetstid. Umeåsonen Jonas Sjöstedt var den mest populäre partiledaren av alla under sin partiledartid i Vänsterpartiet.

En tydlig politik att ”hela landet skall leva” lockar inte bara landsbygdsväljare. Många storstadsväljare har sina rötter på landsbygden och man ser attt landet håller på att klyvas. Man vill inte att storstäder/Stockholm skall gynnas på bekostnad av landsbygd och glesbygd. Så väljarbas finns för ett parti med den här inriktningen.

Det här är ett viktigt val för Centerpartiet och för hela Sverige. Man har inte råd att misslyckas en gång till.