Ängslighet och rädsla. Definitivt har både ängslighet och rädsla ökat. Inga bra rådgivare.

Vi behöver så väl nya ideer som nya tänkare.

Framför allt är vissa grupper rädda för antisemitism, och med det följer rädslan för nazism. Jag tror att det har att göra med kriget i Gaza och folkmordet på Palestinier. Israel är aggressivt och flyttar fram sina positioner på många områden. Protesterna mot övergreppen är starka och borde egentligen vara ännu starkare.

Det finns en rädsla för att protesterna mot Israels övergrepp kan övergå i ren antisemitism. Den rädslan är nog inte obefogad.

Det enda säkra sättet att minska den risken är att stoppa Israels aggressivitet, övergrepp och folkmord. Det finns dock under ytan ett stöd eller åtminstone en vilja att överse med det hela. Det märks hos västvärldens eliter att man inte vill se övergreppen och folkmordet. Man har en Israelvänlig grundsyn på hela mellanöstern.

Det här läses av och vi får en växande motrörelse som kan utvecklas i en våldsam riktning.

Konflikten har påverkat det Svenska offentliga rummet också. Tänkare har blivit räddare och mer försiktiga. Man vill inte ge stöd för tankar och ideer som kan kritiseras av vakthundarna i offentligheten. Det innebär också att det är svårare att vara nyanserad i sin analys. I ett samhällsklimat där alltför mycket bara är svartvitt kan en nyanserad analys bli anklagad för att stödja någonting förhatligt.

Det här motverkar strävan mot förståelse. En ökad förståelse som är det enda som kan leda oss framåt..