Rasism är en farlig vanföreställning. Och den har växt till sig i betydelse de senaste åren. Den har växt in i etablissemanget. Tidigare kändes det som om den var vanligast på de platser där man var mest ovan vid människor av olika hudfärg och med olika språk. Nu är känslan att den trängt in i etablissemanget, de finare kvarteren och i storstäderna. Kanske en funktion av skjutningar och sprängningar som är vanligast i de större städerna och i Stockholm.

Den mjuka rasismen har blivit legitim. Jag håller med om att vattnet börjar bli varmare nu.

Det har varit lätt för etablissemanget när man haft SD att skylla på när saker går snett eller inte blir som man vill. Det har egentligen aldrig varit riktigt rättvist att göra det. Att folk varit missnöjda har aldrig berott på att SD lurat dem till det. Det har berott på samhällsförändringar som tydligt gynnat vissa grupper och områden samtidigt som andra missgynnats. Man har inte klarat av att hantera den här förändringen på ett jämlikt och rättvist sätt. Det har inneburit att stora delar av befolkningen vägrat acceptera förändringarna. Det har i sin tur banat väg för politiker som Trump och i viss mån SD.

Om man kopplar all rasism och främlingsfientlighet till SD förenklar man verkligheten på ett sätt som förvillar och gör det svårt att hitta lösningar. Rasism och främlingsfientlighet finns latent överallt. Och det är en förbannelse om den får fäste.

USA ger en fingervisning om vilken väg vi skall undvika. Låt inte ojämlikheten, orättvisan och klyftorna bli allt för stora. Påfrestningarna blir då så stora att en riktig demokrati får det svårt. Inbilla er inte heller att bekämpande av SD är en lösning på problemen. Det innebär bara en pseudolösning eftersom man inbillar sig att man inte behöver ta itu med de verkliga problemen. Ojämlikhet, orättvisa och växande klyftor.