Det går inte att skylla på någon. Ansvaret är också personligt. Det är mänsklihetens mörka sidor som bär ansvaret. Klimatkrisen kan bäst beskrivas som en kris skapat av dysfunktionellt mänskligt beteende. Krisen kan i grunden bara klaras genom att vi ändrar vårt beteende, vanor och livsstil.

Vi har nu genomgått en tid där marknaden har fått definiera problemen. Och fått ange lösningarna på problemen.

Elektrifiering har varit huvudspåret. Infa förändringar i livsstil och vanor. Man byter bara ut den energi som driver alla processer. El skall ersätta kol, gas och olja. Det fungerar sådär. Vi utvinner just nu mycket olja och gas. Det är svårt att nå fram när energiförbrukningen hela tiden ökar.

Man bygger också upp en tro på att det skall gå att samla upp co2 i atmosfärem och gömma densamma i berhhrunden. Det där har fungerat sådär i liten skala och ingenting säjer att det är möjligt och rimligt att göra det i den skala som behövs för att rädda klimatet.

Man har också jobbat med att förskjuta uoomärksamheten till kolets kretslopp i biosfären. Gett sig på landsbygdens försörjningsmöjligheter. Jordbruk, skogsbruk och landsbygdens våtmarker. Det är saker som har betydelse för klimatet. Men det är inte här huvudproblemen finns.

Det finns ett omfattande huckleri, inte minst inom den globala eliten, där man erkänner att klimatproblemen är ett hot. Men man tar inget personligt ansvar för det som händer. Och man stöder hela tiden de projekt och den utveckling som skall ge mest vinst. Oberoende om det hjälper eller stjälper klimatet.

Nej den enda relevanta synen på klimatproblemen är att erkänna att det är dysfumktionellt mänskligt beteende som skapar problemen.