”Arbetarklassen måste känna sig politiskt representerad”. Så sant. Socialdemokraterna har blivit till ett av alla partier som befolkas av och drivs av den välbärgade urbana medelklassen. Syftet med politiken har blivit att partiet skall bli populärt och stort. På så sätt säkra arbetstillfällena för alla som jobbar i partiet. Det finns inte mycket av glöd och kamp. På så sätt uppfyller man kriteriet för att vara populister. Det här är en beskrivning som mer eller mindre passar på de flesta partier.

Jag har länge hävdat att Socialdemokraterna och Centerpartiet är viktiga för att det är de som skall ge röst åt arbetarna respektive människorna på landsbygden. Det här är grupper som inte ses och hörs. Det är grupper som behandlats illa länge. Och det är grupper som ofta röstar på Trump eller SD.

S och C har grovt svikit sina väljargrupper. Partiledningarna och partieliten är i huvudsak hämtade från just den välbärgade urbana medelklassen. Stockholm dominerar och ledningarna känner sig väl till mods i storstadsetablissemanget.

Det krävs skärpning. Men det är också rörelsernas ansvar att se till att de som finns i toppen av partierna representerar de grupper av människor som partierna har ett speciellt ansvar för. För S och C är folkrörelsepartierna och det måste man leva upp till.