Någonting är grundläggande fel i dagens värld. Det finns ett stort missnöje bland stora delar av planetens människor. Etablerade politiker och beslutsfattare ifrågasätts och tappar förtroende. Friktion och konflikt ökar. Demokrati och frihet tappar och försvagas.

Allt det här låter mörkt och pessimistiskt. Framtidstron är svag vilket också återspeglas i att allt färre barn föds. Känslan är att vi går mot ännu mer konflikt och våld.

Men kanske är det som vi upplever som totalt mörker egentligen en funktion av att vi utvecklas som mänsklighet. Att vi numer inte finner oss i vad som helst. Människor som drivs av egoism och girighet kommer inte undan. Det som händer just nu är en funktion av att skiljelinjerna har blivit tydligare. Rik mot fattig. Makt mot maktlöshet. Dessutom har miljö och klimatkriserna ställt krav på mänskligheten som vi förr kunde blunda för.

Vi tvingas till omprövning av vårt sätt att leva på den här planeten. Vi kan inte längre tillåta att starka män (ja det är mest män ) tar för sig på alla andras bekostnad. Ojämlikhet och orättvisa får inte genomsyra allt. Imperiedrömmare och imperiebyggare måste bort för att ge utrymme för demokrati och frihet.. Vi måste konsumera mycket mindre för att hålla oss inom de ramar som den här planeten klarar av. Och konsumtionsutrymmet måste delas solidariskt med fattigare människor och områden.

Vi kanske skall känna oss optimistiska över de konflikter och bråk vi ser. Det kanske är tecken på att vi människor vaknar till insikt om vad vi faktiskt håller på med och inser att det ligger långt ifrån det vi borde vara.