Frihet och ansvar är ett par som är vackra tillsammans. Frihet utan ansvar är hemskt. När egoismen kräver frihet att ta för sig på andras bekostnad blir det inte bra. Nyliberalismen och marknadsliberalismen driver ofta det kravet. Frihet att ta för sig på andras bekostnad.

Det leder till att ojämlikheten ökar. Efter att muren och kommunismen föll så fick liberaler världen över nästa hybris och tänkte tankar om att nu har vi nått fram till det optimala samhället. Det va fel. Frihet utan ansvar, eller med allt för lite ansvar, har skapat ojämlikhet och ett konsumtionssamhälle som hotar planeten.

Nu har marknadsliberalismen och friheten utan ansvar nått vägs ände. Det är dags för en förnyelse. På samma sätt som kommunismen nådde vägs ände.

Det finns en hel del goda saker som kom ut av socialismen. Framför allt välfärdssamhället som bygger på iden ”Från var och en efter förmåga till var och en efter behov”.

Nu behöver vi ett nytt samhälle som bygger på erfarenheten från de gamla byggena. En syntes baserad på samlade erfarenheter.

Anita Goldman är en del av eliten. Vi har en kamp mellan eliten och de övriga medborgarna. Den har allt mer tagit formen av ett klassdrama. Rik och inflytelserik mot fattig och maktlös. Nu måste brobyggarna göra sig hörda och öka förståelsen mellan grupperna. Vi behöver inte fler i respektive hejarklack i ett läge där båda grupperna samtidigt har rätt. Och fel.