Om ordet släpps fritt kommer sanningen alltid att segra. Det är en vacker formulering av en sanning. Så vad är problemet? Enligt Åsa Wikforss är det hot och hat som skrämmer journalister och proffsopinionsbildare till tystnad. Men jag tycker att man skall utvidga problemformuleringen till att vi fått en polarisering som gjort samtalsatmosfären brutalare.

De etablerade kanalerna för opinionsbildning har blivit smalare på så sätt att få aktörer har relativt stor makt när det gäller att bilda opinion. Den mediala makten har koncentrerats och centraliserats. Hälften av alla journalister lär finnas i Stockholmsområdet. De flesta tunga politiker kommer också därifrån. Normen har blivit storstad och liberalism. Det är få opinionsbildare som faller utanför den här bubblan.

Sedan finns det ett antal kanaler som inte finns inom det etablerade som är öppna för många vanliga människors yttrandefrihet. Internetplattformar som X och Facebook. Med mera. Här kan språket vara brutalt och fyllt med hat och hot. Men kanalerna är viktiga för att upprätthålla yttrandefriheten.

Kan polariseringen härledas till att proffsopinionsbildarna befinner sig någon annanstans än amatörerna. Jag tänker geografiskt, mentalt, socialt och politiskt. Att det är här klyftan finns som är grunden till polariseringen.

Det finns en tendens hos vissa av eliten eller proffsopinionsbildarna att man vill censurera bort den allmänna, amatörmässiga yttrandefriheten. En ursäkt för att bli av med hat och hot. Man hänvisar till de övertramp som finns bland annat i form av ”Trollfabriker”. Det skulle vara ett stort misstag. Censur och inskränkningar i yttrandefriheten tar alltid död på demokratin.

Ordet måste släppas fritt för att sanningen skall segra. Det behövs en mycket större mångfald och spridning inom de etablerade medierna för att ladda ur polariseringen.