Normen är storstad. De resurser och naturresurser som gör Sverige och världen rik hämtas i stort sett alltid från landsbygden. Det här kan man gott beteckna som kolonialism 2.0.

Vi måste reformera den globala ekonomiska världsordningen. Den nuvarande skapar resurser och rikedom. Men den klarar inte av att fördela rikedomen på ett jämlikt och rättvist sätt. I stort sett alla stora problem vi brottas med idag har sin grund i att vi misslyckas med att fördela resurser rättvist. Allt i från kriser i klimat och miljö till politiska och sociala kriser. Spänningar byggs upp av växande ojämlikhet. Samtidigt blir det svårt att genomföra nödvändiga förändringar eftersom de alltid upplevs som orättvisa och ojämlika av grupper som drabbas hårdare än andra.

Den viktigaste ekonomiska regeln i nuvarande ekonomiska världsordning säjer att det finns ett direkt samband mellan makt och vinst/rikedom. Regeln hör ihop med mekanismerna vid prisbildning.

Vad är det som avgör priset på en vara eller tjänst. Tänk att två parter sitter vid ett bord och förhandlar om priset på en vara eller tjänst. Då är det den relativa makten hos parterna som kommer att avgöra priset och vem som får den största andelen av den vinst som affärshändelsen kommer att generera.

Makt i sammanhanget är kunskap och intelligens, ekonomisk storlek och styrka, marknadsföring och starka varumärken, utbud och efterfrågan påverkar maktrelationen, politiskt och medialt inflytande. Det finns säkert fler faktorer som kan ha betydelse, men de här torde vara de viktigaste.

Man kan vända på den här regeln och säja ”Att en grupp är rikare än en annan visar att den rikare gruppen besitter mer makt än den fattigare”. Rikedom kan bli ett verktyg för att bestämma den relativa makten i samhället. En slutsats blir då att män har mer makt än kvinnor. Eller att det finns mer makt i storstaden än på landsbygden. Makt ger tolkningsföreträde när man värderar varor och tjänster.