En sanning som ändå inte når ända fram. Kanske bara ytterligare en manipulation. Sanningen är att USA är ett sjukt ojämlikt samhälle. Numer är det inte bara de svarta och människor med invandrarbakgrund som är fattig underklass. Ser man på den politiska kartan förstår man mer klassklyftorna. Demokraterna är starka i storstäderna utefter kusterna. De relativt sett rika storstäderna där den välbärgade urbana medelklassen dominerar. Republikanerna dominerar inlandet. Det fattigare inlandet med det så kallade rostbältet. Det här är områden som varit utvecklingens förlorare. Industrier som slagits igen och jordbruk som farit illa i globaliseringens tid.

Det som burit fram Trump är missnöje. Befogat missnöje. Hela samhällen och hela landsdelar som lämnats att förfalla i världens förmodligen rikaste land. Miljoner Amerikaner går hungriga. Missbruk och bristen på framtidstro är omfattande. I ett sjukt land kan en sjuk presidentkandidat bli president.

Etablissemanget vägrar se klassaspekten. Det skulle direkt definiera dem själva som en del av överklassen. I och för sig så är man nog mest välbärgad urban medelklass, men i ett så ojämlikt samhälle som USA så är det ändå överklass, i lightutförande.

Tar man inte med klassaspekten i analysen av vad som händer i USA så blir det helt igenom obegripligt. Jag tycker nog att det är medias roll att göra saker begripliga. Även om det hotar de åsikter och ideal som är de dominerande i media.

Vi saknar verkligen mångfald inom svensk media, men Cvejmans ledare är ändå ett steg i rätt riktning.