Den absolut viktigaste politiska skiljelinjen i Sverige och de flesta demokratiska länder går mellan ”Etablissemanget” och ”Ickeetablissemanget”. Nu är ju inga politiska partier rena det ena eller det andra. Man är mer eller mindre. Det finns också Populister som ger sken av att vara ”Ickeetablissemanget”, men egentligen bara är ute efter röster.

Etablissemanget är en elit av människor centralt placerade och inte alls organiserade på något sätt. Löst sammanslutna. Men det finns ofta ett samband. Kontakter är viktiga. Man har stort inflytande inom politik, ekonomi och media. Det är oftast etablissemangets verklighetsbeskrivning som dominerar hur politik och samhälle beskrivs. Eftersom den här gruppen har mycket makt och är ekonomiskt välbärgade kan den ses som överklass jämfört med nästa grupp.

Ickeetablissemnget. Den finns huvudsakligen utanför de stora städerna. Landsbygd, mindre städer och glesbygd är den här gruppens hemvist. Här finns ett underskott på inflytande. Man har många gånger blivit överkörda och det finns en viss bitterhet över utvecklingen. Man är fattigare än ”Etablissemanget” och därför finns det alltid ett klassdrama i den här konflikten. Det är få etablerade politiker eller medier som känner för eller jobbar för den här gruppen av människor. Man känner sig svikna och blir då lätt ett offer för populister. Man har svårt att få fram sin version av verklighetsbeskrivningen.

SD s framgångar kommer i huvudsak från att man uppfattats som ett Ickeetablissemangetparti. Hur det är med den saken efter år i regeringssamverkan är väl oklart. Men de största partierna inom etablissemanget är S och M. Och jag skulle inte bli förvånad över om de skulle samarbeta i en regering. Problemet med det för S skulle säkert bli att många väljare blir besvikna. För de finns ekonomiskt och socialt inom Ickeetablissemangetsfären. Det hände ju för C där partiledningen bestämt sig för att vara en solid del av det mer progressiva etablissemanget. Man frontalkrockade med sina väljare. Det är fortfarande oklart om C blir kvar i Riksdagen,

Nu verkar det som om S partiledning vill göra samma manöver som C. En konfrontation med många av sina väljare som finns inom det som kan betecknas som underklassen.

Både S och C måste ta sitt ansvar för den fattigare och mer bortglömda delen av Sverige och flytta ut från det Stockholmska etablissemanget.