Lycka. Vad är det och är det egentligen eftersträvansvärt. Är lycka att få alla sina behov uppfyllda? Ser man till den andliga litteraturen och till Buddhas förklaringar är inte personlig lycka det som skall eftersträvas. Det är en form av egoism som ökar bundenheten till det jordiska livet. När man valt andlighet och återvändandets väg är smärta en del av det som motiverar en att fortsätta söka.

Glädjen är det som kan fylla livet. Glädjen är en form av förtröstan över att allt går mot det bättre även om här och nu känns jobbigt. Glädje och lycka är två skilda saker.

Obundenhet och frihet blir viktiga. Och i den eftersträvansvärda världen blir det viktigt att hjälpa andra till obundenhet och frihet. Det är inte möjligt att kombinera frihet och obundenhet med alltför mycket ägodelar. Så att vara rik är mer ett hinder än en hjälp att nå obundenheten. Någon sade ” Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik man att nå guds rike”