Håkan B är en ovanlig journalist. Inte unik men ovanlig. Han är en brobyggare som försöker se båda sidor i en polariserad och kluven värld. Det är genom en ökad förståelse man kan bygga broar och minska polariseringen.

Majoriteten av opinionsbildare och journalister har bara förmågan att se, förstå och känna för den ena sidan. Man fortsätter att bygga och upprätthålla den ena sidans verklighetsbeskrivning. I en komplex värld bygger det på att det egentligen bara finns en sanning eller en god sida.

Vi behöver mångfalden så väl. När man tappar mångfald och spridning vad gäller media så har man hamnat på ett sluttande plan. Det är väl här någonstans gränsen går mellan en väl fungerande demokrati och någonting annat. Jag menar Ryssland har val men ingen mångfald när det gäller media och opinionsbildning. Kina har val, men ingen frihet när det gäller perspektivet i beskrivningen av landet och makten.

Malin Ekman verkar ha varit mån om att beskriva USA med distans. Att försöka öka förståelsen för varför människor röstar på Trump. Att hon tvingas bort kan bara tolkas som att SvD inte vill ha förståelse utan ensidighet. Tyvärr tror jag att det är trenden i Sverige just nu. Klimatet hårdnar och man är mån om att ha en ensidig verklighetsbeskrivning. Den finns där för att stödja den etablerade makten.