Urtypen för konflikt är ”eliten mot folket”. Klasskampen var ett typexempel på det. Men ser man bakåt i historien inser man att alla konflikter på något sätt haft den grundtonen. ”Eliten mot folket”.

Hur var det när Romarriket föll, eller andra stora riken och högkulturer. Var det inte till slut en revolt mot en elit som blivit korrumperad och förtryckande.

Vi har nu en elit, eller ett etablissemang, som tappat kontakten med folket. Istället för att försöka förstå söker man bara fördöma och markera avstånd. Istället för en vettig diskussion om villkor och rättvisa faller man tillbaks på demonisering och uttryck som Troll och Fascister

Jag kan inte se att den nuvarande strategin kan lösa problemen. Eliten eller etablissemanget har en överlägsen makt att påverka. Man äger och styr de tongivande medierna. De ägnar sig mest åt att sprida eliternas åsikter och verklighetsuppfattning. Men eftersom de är så ensidiga och ligger så långt ifrån många människors uppfattade verklighet tappar man i förtroende.

Då skapas nya kanaler och nya sätt att förmedla åsikter och kunskaper. Kvaliteten är blandad. Men behovet av mångfald finns verkligen.

Det enda som kan bryta den här trenden mot polarisering och konflikt är förståelse. Vi behöver brobyggare som kan se och förstå båda sidor.