Att förstå sig på Argentinas ekonomiska problem är ingen lätt sak skriver Adam C. Sant och förståelsen för ekonomi är dålig, överlag. För Argentina är ett land med stora resurser. Framför allt är det ett stort jordbruksland. Vida slätter och möjlighet att producera jordbruksprodukter i stor skala. Men det är ju inte naturresurser och tillgång på råvaror som gör ett land rikt. Eller hur?

Den viktigaste ekonomiska regeln säjer att det finns ett direkt samband mellan vinst, rikedom och makt. Det är inte naturresurser som gör ett område rikt. Det är makten över naturresurserna som ger rikedom.

Om vi går tillbaks ett steg kan det förklaras på följande sätt. Det är i samband med prisbildningsprocessen som det bestäms vem som tar den största delen av den vinst som en ekonomisk händelse skapar. Tänk dej två parter som sitter på var sin sida av ett bord och man skall bestämma priset på en vara eller en tjänst. Kanske en köpare och en säljare. Det är då den relativa makten mellan parterna som avgör vilket värde som sätts.

Makt i det här sammanhanget är kunskaper, intelligens och förmåga, ekonomisk styrka och storlek, marknadsföring och starka varumärken, politiskt och medialt inflytande. Det här är de viktigaste faktorerna som avgör maktbalansen. Tillgång/efterfrågan påverkar också maktbalansen. Men det är bara en delfaktor.

Det är svårt att förstå världen om man inte förstår den här viktiga formande regeln. Och Adam C. ledare förblir oklar om man inte tar med den här regeln i förklaringen. För produktion av mat är förknippat med lite makt. Det är handeln som sitter på makten. Bönder, lantarbetare är fattiga medan handeln och handlare är rika. Ett jordbruksland som Argentina blir fattigt medan de som kontrollerar handeln blir rika. Det är inom matens område nästan alltid multinationella företag.